Östberga

Jag var på Östberga återvinning i dag. Man är ju rätt stressad när man kommer det, men i gyttret av bilar som försöker sortera in sig så nära restavfall som möjligt, måste man stressa av och då blir det plötsligt rätt kul. Containrarna, de är stora och blåa, fylls med en otrolig hastighet. Det är roligast när de är tomma, för då blir det lite fallhöjd. Jag lät ett hörnskåp från IKEA falla mot botten, ca 3 meter, och stod som ett barn och såg hur alla de där surt hopmonterade bitarna spred sig som plockepinn där nere. Pang sa det.

Containrarna är snillrikt sorterade på en lång rad, jämte bilarna, det är ris, restavfall, trä, elektronik, metall, tidningar, wellpapp och brännbart. Det mesta brukar hamna i restavfall eller i brännbart. Brännbart ligger längst bort, och när man har varit igång en stund kan och fått upp snitsen kan man ta en famn full och snabbsortera på vägen dit bort. En skoknäckt – ner i trä, en stekpanna – pang ner i metall, gärna med lite kraft så att den slår emot containerns väggar först, en banankartong – wellpapp – och en kartong pojk- och flickböcker – töm lådan i brännbart och tryck ner den i wellpapp.

Mårten var med. Han satt i bilen och grät och hade fått feber visade det sig sen. Men det gick inte att stressa. Sorteringen måste få ta sin tid. En karl sorterade i kostym. Ett par såg ut att vilja döda varandra. En pappa lät sin son ta allt som var tungt och en liten pojke i cykelhjälm stod och såg på hur en frontlastare med gripklo längst fram flyttade en säng från wellpapp till restavfall. Det tog en och en halv timma att göra sig av med allt. Solen sjönk allt längre ner, det blev glesare bland bilarna och containern för brännbart fick bytas ut två gånger.

Mot slutet fick jag ett blodsockerfall och hela miljöstationen gungade under mina fötter. Jag hade att sortera glas och lånenergilampor och en stor hink med livsfarlig färg. Men den blev aldrig sorterad utan står nu diskret inskjuten bakom glas – färgat.

Nu har jag en sticka i handen och ett par jeans för 1200 som förmodligen är förstörda. Men det skiter jag i, nästa gång jag får chansen, drar jag dit igen.

Vi var på Q8 också.